Saturday, October 13, 2007

Fint väder, döda får och Babbis vidare öden.


Vädret är otroligt här i Paris. Dimma på morgonen och strålande brittsommar på eftermiddagen. Jag har kunnat sitta i vår lilla trädgård i Ste Gemme hela eftermiddagen.
I går, när jag körde västerut, på A13, motorvägen som går förbi Versailles och ut mot Normandie, såg jag jätteköer. Hela motorvägen var igenproppad in mot Paris. Det kallas på franska ”Bouchon”, just propp eller kork, och ordet blinkar på alla elektriska skyltar vid vägkanten.
Orsaken var en fullkomligt bisarr olycka. På morgonen hade en lastbil, lastad med döda fårkroppar, kört för fort, smällt i säkerhetsbarriären som skiljer körriktningarna åt. Vid smällen öppnades dörrarna bak och de döda, slaktade fåren ramlade ut på vägbanan, en efter en, ungefär var tredje meter. Chauffören fortsatte köra som ingenting hade hänt i några kilometer, hela tiden med fårkroppar som ramlade ur bilen. Till sist kom han in på boulevard Peripherique, som löper runt hela Paris och insåg sitt beklagliga predikament. Galningen försökte vända och köra tillbaka, men blev då till sist stoppad av polisen.
Bakom honom uppstod kaos i trafiken när alla bilister i morgonrusningen försökte väja undan kadavren som låg på vägen. Olyckor uppstod och de stackare som gick ut ur sina bilar, bedövades av en ohygglig stank. Det tog vägmyndigheten hela dagen att rensa upp, med folk klädda i skyddsdräkter och masker.

Vidare i Babbis öden. Medan hon låg i koma på Hôpital Laribosière med tre olika slangar i munnen och pipande apparater runt omkring sig, rullade hela apparaten vidare.
Laribosière är ett gammaldags, slitet sjukhus, som byggdes bredvid Gare du Nord under första världskriget för ta emot den aldrig sinande strömmen av sårade soldater på tågen från västfronten. En dyster historia där färgen flagnar och det är verkligen som att ta ett första steg in i Hades. Trots den sjabbiga, nästan overkliga atmosfären, så kunde jag konstatera att all modern utrustning fanns på plats och att personalen var otroligt kompetent. I Sverige hade stället naturligtvis varit utdömt för länge sedan.
I Frankrike är polisutredningar hemliga så man skall egentligen inte få veta vad som pågår, men en hygglig kommissarie berättade för mig att den korsikanska maffian var inblandad. De visste vilka förövarna var, men kunde inte bevisa något. Spelklubben de hade satt eld på, hade förlorat sitt tillstånd och man ville därför kamma hem försäkringspengar. Efter undersökningar konstaterade brandkåren och polisen att det rörde sig om mordbrand. Då skall, om allt går rätt till, inga försäkringspengar betalas ut. Men allt gick inte rätt till, utan försäkringsbolaget betalade glatt ut pengarna. Något var sjukt. Men det skulle bli ännu sjukare.
Fortsättning följer…

I kväll håller hela Frankrike andan när den första semifinalen i rugby går av stapeln. ”Les Bleus” möter England och i morgon möter Sydafrikas ”Springboks” uppstickaren Argentina Pumor. Det är bara att dra på sig den franska rugbytröjan och börja bita på naglarna.
Sarkonixon tittar säkert på matchen från hedersläktaren. Han har det jobbigt på hemmaplan. Det ryktas i tidningarna att hans bångstyriga hustru Cecilia vill skiljas. Hon ställde upp i presidentkampanjen, men står väl inte ut med en sådan karl.
Foto LP/ Yves Nicolas
Skrivet av Erik Edelstam

No comments: