Wednesday, March 7, 2012

Chez Bernadette – en fläkt av det gamla Frankrike.


Via ett tips hamnade vi hos Bernadette. En fläkt av det gamla Frankrike, något som mina föräldrar upplevde och som jag själv fick en aning om i ungdomen.
Restaurangen heter Chez Bernadette och ligger den mycket oansenliga byn Marcq, västerut från Paris, mellan Beynes och Thoiry. Den har blivit en av mina favoritkrogar.
Det är lite svårt att få parkeringsplats vid lunchtid, men det brukar ordna sig ändå. – Så in i restaurangen. Där står Bernadette själv i baren och ler lite knipslugt. Jag brukar alltid ta en Ricard och hänga där lite grand. Bernadette är en svunnen skönhet, men har charmen kvar trots sina 85 år. Alltid nära till skämt och kommentarer till övriga bargäster. Vi konverserar otvunget.

Vi har ett bord, så det är dags att slå sig ned. För att komma in i matsalen måste man gå genom köket, som i sig är speciellt. Där står husmor och rör i grytorna, rund och god. Längre bort diskas det för hand och till höger tittar man in i en gammal livsmedelsaffär, som inte verkar ha förändrats på 50 år. Den är dock inte i drift.
Matsalen är ganska trång. Publiken är blandad, men mycket hantverkare som får dagens stora måltid. Det finns ingen meny, utan man får ta det som bjuds. Idag blir första rätten, cruditées och paté. En literflaska med ett odefinierat bordsvin ställs fram. Det är bara att pytsa på.
Nästa rätt blir Beuf Bourguingnon med potatisgratäng därtill. – Utsökt. Paret vid grannbordet suger till och med upp såsen med bageuttebiten.
Servitrisen, som verkar vara en dotter i femtioårsåldern rör sig mellan borden med vajande höfter. Hon ställer fram en underbar endivsallad och kommer fram med en ostbricka lite senare. Det är bara att ta för sig.
Stämningen i matsalen med valven i taket är hög och pratsam. Lunchen rundas av med ett fruktfat. Kaffet är trevligast att ta hos Bernadette i baren. Notan går på 15€ per person. Aperitifen före kommer till. - Inte illa.
Ett klart tips är att ta svenska gäster till detta fantastiska ställe. Bäst blir det när våra vänner är lite fina i kanten och vana vid lyxrestauranger.

För några veckor sedan avled dock Bernadette och restaurangen måste stängas. Hygienkraven höll inte riktigt, bl.a. för att gästerna var tvungna att gå genom köket för att komma till matsalen. Med personliga hänsyn till Bernadette fick hon dispens och kunde hålla på. Många gäster sörjer och känner sig hemlösa. En epok har bokstavligen gått i graven och vi känner ändå en stor tacksamhet att vi fick komma dit så många gånger och känna den hemtrevliga, riktigt franska atmosfären.

Skrivet av Erik Edelstam
Först publicerat i Swea Paris tidning, innan Bernadette dog.

No comments: